Katta:s texter

Hjärnalster och hjärnkvalster

Archive for the ‘Bearbetning’


Absolution

 

Andas in

Universums alla atomer
Låser upp, löser upp jaget

Det finns ingen tid
Jag låter universum svälja mig
och sväljer universum

i ett andetag

Andas ut
Universums alla atomer
Det upplåsta upplöst och utsläppt

Allt gömt, allt försåtligt allt ont
Upplöst och utspritt från sin kompakta kärna
Inget damm på vinden

Den jag en gång var är jag igen,

men mer
Allt är en gåva som jag nu ger 

I en utandning

Ode till en djävul

 


Du rövar berövar stjäl och förstör
Fyller det du inte har
Med känslor som inte finns

Lyckan oavkortat onåbar

Jag vill dig inget ont
Men snälla dö
Dö Försvinn och Passera Gå

Stäng alla dörrar men öppna fönstren
Slå upp dem på vid gavel
Och släpp ut ditt unkna liv

När du är svag och sårbar
Ska jag titta på dig
Värdera Bedöma och Döma

Jag dömer dig till många år av kall tom död
Jag dömer dig att plågsamt vittra
Av frukten av dina handlingar
mot alla dina olycksaliga jag, mot dina barn
Och mot mig
Jag som var din framtid


Rädslor

 

Fåfänga känslor föder

osäkerhet
Tar all kraft

Missleder

Gömmer det nästan

glömda
Vart ska jag gå

Om inte inåt 

Rörelse

 


Viljan att röra mig

växer utan fokus

Röra Beröra Bli Berörd och Känna

Rörelsen berör

ett undanskuffat barn 

I all dess glädje och stolthet

Tystnad

Tysta andetag

Så ett uppehåll

Ett andetag inåt

Krampaktigt håller jag andan

Livet gör inga uppehåll

Jag står stilla

I avvaktan